Dalarna "Dalom"! "Mitt andra hem" när jag var liten...
VÄSTERBYN...
Min mor är född och uppväxt i Västerbyn, (kanten av Dalarna) den som ligger strax utanför Hedemora. Det är samma väg som går från Hedemora till Stjärnsund.
Från Västerbyn på åsens höjd, kan man ana Långshyttan, på andra sidan av sjön Lången, på bortersta högra hörnet... Så jag är väl ”kvartsmas” då...
OBS! Det finns även en Västerby nordväst om Hedemora, men det är inte den Västerbyn jag skriver om här...
Vår morfar (Oskar) var en stark ståtlig karl, som jobbade i järnverket "Bruket" i Långshyttan! Min riktiga mormor (Fanny) fick jag tyvärr aldrig träffa, eftersom hon redan dog då min mor var nio år. Min mor hade två äldre systrar och en bror, och den äldste och starkaste systern tog hand om de mindre. Det var tuffa tider, och eftersom morfar måste jobba på verket, så anställde morfar en hushållerska, som senare blev hans hustru… I och med det fick de även en halvsyster...
Bilden tog jag genom min folkabuss framruta kanske 1976-7? Min mor längst höger, samt äldste systern Gunhild i mitten & Rut… och de är på väg från mormorhuset till stugan ovan, den långa knaggliga backen till höger…
Här kliar mor husgrisen! Morfar vaktar med käppen…Det var väldigt vanligt på den tiden att man hade en gris till alla matrester m m, och mor min berättade att till julen var det väldigt tråkigt att mista sin kompis!
Bilden kan vara från 1943-44?
090428 Kolla vad någon sjuk typ fantiserat om denna bild ovan! Personen borde anmälas!!!
Mer ang min mor...
Klicka på grön text, här under, så finns gamla bilder, text m m från Västerbyn...
Lelle, min bror gjorde ett minnesalbum "Bilder och minnesfragment" en tid efter vår kära mor dog... En alltför tidig död 1992, bara 69 år...
Flickorna de tre, flyttad så småningom från byn när de sökte spänning och äventyr i storstan Stockholm. Men den äldste hittade sin man i Dalarna, och stadgade sig i Fagersta och fick två barn. Brodern bosatte sig i Långshyttan och bildade familj.
Min mor (Inga) och hennes syster Rut blev kvar i Stockholm! Rut träffade en man som hette Ragnar, och bosatte sig i Stureby. Min mor och far träffades förstås också i Stockholm, och senare gift de sig (24 april 1943), sen kom min bror till världen, senare efter ca tre år kom jag!
Här nedan mer om mig och mina kusiner m fl...
När vi var småglin, bodde vi där hela somrarna, och sen när vi även börjat skolan, bodde vi där hela sommarloven i Västerbyn! Ibland hos mormor, men oftast hos vår kära moster Gunhild och Ragnar, med barnen Göran och Margareta... Detta var deras sommarhus, men de bodde annars i Fagersta. Man kan säga att det blev vårt andra hem!
Vi var då sex kusiner i byn på somrarna, men blev senare nio kusiner ca 8-9år senare, efter jag fick två småsyrror (Bitte & Anneli), samt min kusin Jim i Stureby fick en lillsyrra Ewa!
Men de fick aldrig vara med oss, eftersom de var alldeles för små… å de äldre (Margareta & Ewa) ville inte vara med oss heller, så vi var stadigt fyra killar med knappt tre års skillnad mellan äldsta och den yngsta som var jag...
(Ibland var yngsta tjejkusin (Gun) med oss, men mest när vi var och badade. Hon bor nu i USA)
Byvägen genom bondgårdarna, mot Österbyn, där festlokalen fanns och där det firades midsommarafton förr i världen när vi var små till vuxen ålder… på de sista åren blev det av någon anledning i Västerbyn, här ovan på bilden strax innan, trekanten i ett tre vägs skäl...
Gissa om vi busade på byn! Det var skola med grisarna, smygrida hästar, mjölka korna i hagen, hoppa hö, eller jaga vildkatter i höskullarnas kattgångar! Var det inte bus med djuren (snällt bus) var vi ner till gamla sågen som låg i Lången, vid en tvättstuga! Där badade vi i ett vatten som hade gammalt mörkbrunt sågspån på botten! Det var från ett gammalt nerlagt sågverk* som inte fanns längre… Vi fångade musslor, och gjorde en inhägnad, men de smet alltid på något vis!? Förmodligen någon som släppte ut dem! Eller så rodde vi till Bysjön genom en slingrande å mellan de två sjöarna, där det fans en liten rund holme som vi älskade att vara på, och ibland fick vi med oss mat och nattade över i med tält eller koja…
Eller så var det tältning i kohagarna, med riktiga indiantält tyckte vi! Det var spännande på nätterna, och ibland tittade en nyfiken ko eller häst in i öppningen och flåsade som man fick spader! En gång tältade vi djupt in i skogen, i en glänta. Det var väldigt läskigt tyckte vi! Men vid ett tillfälle kom morfar med frisörtången i högsta hugg, för det var klippning på schemat… å det stämde ju inte alls i vår fantasivärld… indianer klipper sig ju inte…
* Apropå sågverk, så fans det faktiskt ett fungerande sågverk i byn! Det var den som min riktiga mormor kom ifrån- bondgården "Back" som ägde sågen! Den sågen var jag väldigt intresserad av! Var jag inte å fiska, eller hos bonddrängen, gick jag till sågen! Det luktade så gott, samt jag kände alla som jobbade där, David m fl! Bland dem var det också en man som hette Frans, också från Back, men hade bara en arm, och jag tyckte det var så konstigt att han kunde jobba med en arm!? Han hade snubblat och blivit av med armen på den läskiga stora vassa sågklingan! Men han var väldigt snäll mins jag, och pratade gärna med mig när han tog en paus! Men vid ett tillfälle blev jag väldigt rädd och fick stor respekt för det farliga sågverket, som egentligen inte var en lekplats för en liten parvel som jag i fem-sex års ålder! Jag stod och snurrade på en av sågbänkens trumvalsar, då plötsligt kom den tunga bänken med en stock vinande i hög fart över ett av mina fingrar som just råkade vara mellan trumman och den tunga bänken! Fingret blev platt och sprack! Det pulserade och blödde som bara den! Jag sa inget av rädsla att någon skulle se olyckan, och att jag sen aldrig skulle få vara där efter detta som hände, så jag smög bara undan och led, samt försökte stoppa det forsande blodet! Hmm… Senare lossnade nageln, och ingen förstod varför mer än jag!
Vi hade även ett klubbhus! Hämliga klubben med en döskalle på luckan! Det var den närmsta grannen nedan potatisåkern som bodde där på somrarna, och som vi också lekte med ibland… Vid ett tillfälle hade vi hittat en kråka som ramlat ur bot, så den matade vi och fick så tam att den satt på vår axlar när vi stolta gick genom byn… Men tyvärr, var det långt senare en räv som bröt sig in i vår hemgjorda bur och tog vår fina kråka! Buren var en trälåda med korsade kvistar fastspikade som nät… Snacka om det blev skallgång efter den räven…
Det fanns två barnkolonier i vår by, och en hette Stockholmskolonin, och den andra hette Husby kolonin!? Är inte säker på det nu... Ibland hände det sig att vi låg i vassen med en eka och spionerade på ”kollobrudarna” när de badade, eller lekte, när vi fick sådana intressen typ ”tjejer”…
Vi var oftast ute på byns bondgårdar, ca fyra – fem, sex stycken beroende hur långt man gick… men ibland blev man hungrig, och då var det bara att gå in på byns lanthandel och köpa en kvarts ring falukorv för ca 25 öre. Eller rusade man hem till kusinens mor och fick pannkakor eller plättar som vi älskade som mest! Men det var vedspis på den tiden, så det var att sitta och vänta… det fanns heller ingen el, så det var fotogenlampor på kvällarna…
Min ”mormor” älskade att fiska, och jag med, så vi var ofta ute och fiskade i hennes fina platta eka. Men mor ”syskonen tre” hade även en bror som också älskade att fiska, som ibland kom roende enda från Långshyttan, så jag var ibland ute med honom också och fiskade. Han jobbade också i Långshyttans järnverk som min morfar. Min morbror, kusinens far som vi bodde hos, var jag också ut och fiskade med ibland! När jag blev äldre, så var det också han som lärde mig att kasta med kastrulle, annars var det bara mask och spö som gällde! Min mormor däremot hade alltid vetebullar med sig, eftersom hon älskade att fiska mört! Det var för att hon fiskade till katterna…
När jag inte fick fiskesällskap, så fick jag gå ner till den svarta å bryggan, och där låg jag på magen och fiskade mellan plankens springor! Fördelen var att man såg när abborrarna sög in masken i munnen, och då ryckte till, å då satt den där! Men kruxet var när det var en stor abborre, så fick man inte upp den mellan springan… hmm…
Här nere vid bron till vänster låg bryggan jag ofta låg på magen och metade mellan springorna...
Jag skulle kunna rabbla upp hur många minnen som hels, men det får komma vartefter… men jag måste ju nämna den klassiska! Vem får komockan att hoppa högst! Man ställer sig bredbent över en komocka, sen hoppar man på den så en springa blir mellan fötterna, barfota helst, och sen gäller det att ducka och hålla bort huvudet så man inte fick det i ansiktet! Det gällde att den inte var för färsk, helst lite mörkbrun och stelnat till på ytan…
Vi hade flera original som bodde i byn, och en av dem kallades för Wassbergs Anna! Hon hade bott ensam i många år, och livnärde sig på hönsägg. Vi var ofta dit för att köpa ägg, eller bara prata med den besynnerliga gamla damen utan tänder i lång smutsig klänning, sjalett och förklä.
En snäll gubbe tyckte vi, som hade en kaninfarm! Hans kaniner var vi ofta och gullade med, men plötsligt kunde burarna vara tomma och öde… det fans bara en massa fina vita skinn som hängde och vajade i träden för vinden… hmm...
Vi hade även ett annat original!???
Det var ett litet fint trähus nedanför vår mormors hus! (Se tavlan under) Ja, vi hade faktiskt en egen ”Döderhultare” i byn! Det var en snäll gammal farbror, som hette Olsson, så därför titulerade vi honom för "gubben Olsson"! Han var en gammal pensionerad sjöman, som strandat! Han var superpedant, och målade sina stora stenar på tomten vita, å dem fick man inte rubba på! Huset var också pedantiskt snickrad och målad! Han satt för det mesta tyst och fåordig och täljde små gubbar, djur, och typ snurrande prylar för vinden, typ gumman som vevar på en slipsten då gubben slipar lien! Den tittade man ofta när man gick förbi på byvägen! Man förstod inte hur gumman orkade veva så förbaskat fort när det blåste lite extra!? Hon vevade så fort så man såg varken vev eller händer! Om jag inte mins fel, så har jag nog fortfarande kvar en röd fin Domherre som han snidade till mig… Huset är tyvärr riven för länge sedan, men jag satt på mormors balkong en gång och målade av hans hus och det runt i kring... jag tror det var 1976-7 då jag gick på ”Grundis” konstnärsskola…
Inget att skryta med precis, men så här blev det... i alla fall en värdefull bild för mig, eftersom huset inte finns längre... å jag tror faktiskt att det var det året min kusin från USA kom till byn med sin man och barn… (Det är Lången som skymtar i bakgrunden)
På den tiden jag var väldigt liten, var jag själv ofta till en bondgård (Hampus) där min favoritdräng höll hus! Det var en tyst lång gubbe som alltid hade massa pyssel på gården, så jag följde alltid med på allt han gjorde… Men en dag tog min ”favorit drängs förhållande” slut! Jag var med när han hämtade en yxa, sen en höna, sen la han upp hönan på en huggstubbe och förstod inte vad som skulle händ fören yxan satt fast i stubben och en höna utan huvud sprang iväg!? Jag kom nästan över det, men vid ett senare tillfälle såg jag honom kasta i 4-5 kattungar i dyngstackens äckliga stinkande brun/svarta ko piss, så de drunknade!!!! Han såg inte att jag såg det, men där satt han sitt eget förvållat stopp på vår vänskap…
En annan liten episod...
Eftersom min moster skötte allt med mat, tvätt, städning, läggning av oss m m, m m… så tyckte moster att det måste bli ett slut på lagårdsbesöken, för när vi kom hem stank det koskit, grisskit, och häst om våra kläder! Vi var ju inte så gamla när vi fritt sprang omkring på byn! Bönderna älskade väl inte det precis heller, men det gick inte att hindra oss! Till saken… jag var väl inte mer än kanske fyra – fem år och som vanligt var vi olydiga och gick in till ladugården, sen till svinstian! Vi hade skola med dem! Vi frågad grisarna vad ett plus ett är, och sen daskade vi lite lätt på rumpan med en pinne, och svarade de rätt, nöff nöff fick de en belöning och gå till ett hörn av stian. Svarade de fel, fick de inget ting, och gå direkt till skamvrån… osv. Men när vi kom hem tyckte moster att det ändå luktade illa om oss!? Har ni varit olydiga igen!?? Alla svarade näää! Min bror och kusinerna hade ju noga spolat av stövlarna, men jag var smartast tyckte jag! Jag tog av mig stövlarna så slapp jag ju spola av dem!!! Det är bara det att jag hoppade ner i stövlarna med mina nerkletade strumpor av grisskit m m… hmm… inte konstigt det stank… å det avslöjade förstås hela gänget…hoppsan...
Som man kan se gick den lilla järnvägen en nästan rät linje från Byvalla till slutet av Lången, där den svängde vänster in i Långshyttan... (Klicka gärna på kartan)
Många fantastiska minnen har jag från byn, men en av de starkaste är den lilla smalspåriga järnvägen (891 mm) som ringlar genom Västerbyn till Långshyttans järnverk. Den kommer från Byvalla…
Från Stockholm åkte vi till Krylbo, (40-50 talet) och där bytte vi till Rälsbuss... som tog oss till Byvalla, samt där det lilla ångloket tog oss vidare till Västerbyn... Men sedan åkte vi alltid med pappas bil, en Vangard, senare en svart PV 444, eller så åkte vi med min morbrors svarta Ford Anglia "korvståndet"... med några raster upp, för vägen dill Västerbyn var både slingrig och hade en guppig sandväg! Snacka om att man mådde illa...
OBS! Från "samlingsportalen" kan man söka på Krylbo, Byvalla, rälsbuss m m...
120710 Detta om den vackra järnvässträckan mellan Stjärnsund och Långshyttan fann jag i dags datum...
120202 fann jag detta utdrag från boken "När ångloken rullade och skenorna sjöng" (Köp boken t ex HÄR!)
Den boken handlar just om järnvägssträckan mellan Byvalla och Långshyttan... (Glöm inte klicka på den blå texten för bilder m m)
Varje år var det en fantastisk upplevelse att åka från Stockholm, sen byta i Krylbo, och sen vidare till Byvalla! Sen bytte vi igen till lilleputt tåget, till den smalspåriga korta vägen (21km) som var kvar, och det ångande och frustande lilla lokomotivet tog oss snällt till vår lilla by, Västerby, "Västerby station"… där alltid morfar mötte oss med en låg enhjulig träkärra för våra väskor…
Västerbyns stationshus såg likadan ut som Rörshyttans...
Som liten var jag ofta ner till bystationen, och liftade med en bit på lilleputttågets öppna godsvagnar, eller ibland i det heta loket där lokföraren stod och eldade! Jag ville förstås bli lokförare när jag blir stor! Å det blev jag ju- inte...
Men samlade på tågspikar gjorde jag, och när sommarlovet var slut och vi skulle åka hem till Stockholm, hörde min morbror när jag tog adjö till mina tågspikar jag gömt under verandatrappen… ”adjö kära tågspikar” jag kommer snart tillbaks igen! Den händelsen fick jag höra av min kära morbror många gånger i mitt vuxna liv…
Tyvärr las den 90år gamla järnvägen ner 1964... Se: Järnvägshistoria...
Det var faktiskt så min morfar träffade min riktiga mormor, för han jobbade som rallare på järnvägen som byggdes mellan Byvalla och Långshyttan...
TÅG HISTORIA m m...
Byvalla - Långshyttans Järnväg
Alla de små fina loken, nr: 1 - 6
Bilder på lok & stationer m m
Blick på BLJ
(SJK) anordnade en utfärd på BLJ den 6 juni 1964
Det sista tåget rullade 31 juli 1964...
Nedläggningen... (Closed down)
"När ångloken rullade och skenorna sjöng"!
Än lever tåget Thor! Se museibanan!
Se vykort på Lok & Järnväg m m...
Från "samlingsportalen" kan man söka på typ Krylbo, Byvalla, rälsbuss m m...
Några Drag ur Husby sockens geografi och natur...
Husby hembygdsförening...
Här kan man söka på gamla bilder! (Samlingsportalen.se)
Långshyttans Brukshistoriska Förening! (Firade 25år 2008)
Annat jag råkade hitta ang Krylbo 1940!
Stationshuset Avesta Krylbo! Se väntsalen...
Station Avesta Krylbo! Se KARTA här!
Avesta Krylbo idag... Se även infarten via spåret...
Kolla denna film!
Eller denna! OBS! Lång uppladdning...
100824 Hittade jag denna film på ett av Västerby tågen "4 Långshyttan" på You Tube!
Så ännu lever det loket, men nu i Bärby, Uppsala... Eller se en ännu bättre film här!
Apropå den smalspåriga järnvägen...
Jag och min kusin Jim tog ett sportlov (1962) i dalarna hos mormor Nea...
Då var vi lite äldre, runt 15år, och det var nog första gången jag åkte upp utan föräldrar, och dessutom på vintern!
Photo © Staffan Rahm
Här som många andra gånger i mitt liv liftade jag med tåget, men nu med Jimmy! Det var vinter som synnes, och detta tåg nr 6 var den som inte fick något tågnamn! Tråkigt! Nr 1. hette Oscar som min morfar, 2 hette Kloster, 3 Stjärnsund, 4 Långshyttan, samt 5:an Thor! 6:an bara 6 som sagt...
100824 Hittade jag denna film på ett av Västerby tågen "4 Långshyttan" på You Tube!
Så ännu lever det loket, men nu i Bärby, Uppsala... Eller se en ännu bättre film här!
Vilken enorm upplevelse att åka tåg själv med en kusin i nästan samma ålder! Samt att se vår lilla by i djup snö! Bara det! Å träffa mormor på tumanhand! Sen allt annat vi upplevde på en vecka! Vi var ut på Lången och pimplade fisk, och när vi sitter där kommer det ett reaplan! Jag pekar mot himlen bakom min kusin, och nästa sekund var den förbi med en ljudvallssmäll så vi ramlade av kälkarna! Vi trodde dessutom att isen skulle spricka! Tusan vad rädda vi blev!!!!
Sen kommer det märkliga! Sommaren efter träffade vi två tjejer, och vi följde dem hem till sommarstugan vid järnvägen nära stranden till sjön Lången, och då berättade vi om händelsen på vintern vi var i Västerby! Då säger min tjej och vrålskrattar, det var min storebror som for förbi på låg höjd, och han har berättat detta, och sa att han säkert skrämde livet ur två pimplare på isen utan för vår sommarstuga!? Snacka om att världen är lite ibland!
Sen var vi på bio i Stjärnsund! Bara det var en upplevelse, för när man kom dit fick man ta varsin klaffstol och sätta sig där det passade sig! Det var ett herrans väsen och bråk innan filmen började! Sen var det två nya utbölingar som alla stirrade på! Tyvärr mins jag inte vad det var för film, men förspelet var lite fantastiskt!!! De visade bland annat årets lucia i Sverige, och det var faktiskt min kusin, och Jims storasyster Gun! Å när de visade henne skrek alla och visslade i salongen! De skulle bara veta att det var lucians bror och hennes kusin som satt där på den primitiva bion ute på vischan… (Gun bor nu i USA) Dem hälsade jag föresten på nu i våras 100316, och var där ca 1 månad! Jag blev verkligen omhändertagen på alla vis... ett minne jag aldrig kommer glömma! (Se mer om det HÄR!)
Varför jag kom på det här nu, var att jag råkade hittade en gammal minnesbok i mitt arkiv 090116, och där hittade jag två biljetter från den resan! Krylbo – Byvalla 1962-02-24!
Sveriges lucia 1961
En av många fester, men denna antagligen dagen efter midsommarafton, kanske 1968?
Annat att minnas var svagdricka bilen som kom en gång i veckan, tror jag? Det fanns inget godare än svagdricka tycke vi! Sen var det även en annan lastbil som kom på sensommaren, kräftbilen! Det var en gubbe som kom och köpte upp vårt enorma överflöd av kräftor som vi fiskade upp! Vi sålde hinkvis, och tjogvis! Ändå hade vi stora överfulla rostfria avlånga fat dignande med röda stora kräftor, då vi hade kräftskiva! Festen på midsommarafton var också oförglömmerliga! Det var vår käre morbror från storstan som hade en Opel Karavan fullastad med mat och delikatesser till varje midsommarafton, å alla andra fester! Han ägde nämligen en väldigt populär delikatessaffär i Stockholm! Inte nog med det, han hade alltid en jätte låda med masker, hattar, serpentiner och fyrverkeri m m med sig! Sen var han även den perfekta barn lekledaren, eftersom han var aktiv inom Scouterna i 72 år… ”S:ta Maria Scoutkår” och här står det om Ragge på en pdf, om ni skrollar ner till sidan tio...
101105 Apropå svagdricka som jag nu såg till salu på myrornas... (Dålig mobilbild)
Vi var även en musikalisk släkt! Systrarna sjung, min pappa spelade gitarr och visslade, min morbror Ragnar spelade klarinett, min äldste moster Gunhild spelade på tramporgeln, eller dragspelet, samt min äldsta kusins man Per spelade trumpet! Resten sjöng för fulla halsar…
Klicka på bilden så får ni höra... Jag mins som igår när Per spelade den låten efter många trevliga kvällar... (Se/läs mer om Per och "Byblåset" här!)
Jag det var en fantastisk uppväxt vi alla barn fick uppleva där i dalarna! Tack med stor kärlek till alla kära mostrar och morbröder, mormor & morfar, mammor och pappor att vi fick vara där i vår egen lilla ”Bullerbyn”… Jag tackar förstås också alla mina kusiner! F n vad kul vi hade...
En gammal bild från ca 1968? Jag med näst äldste kusinen bakom mig! Kollar upp årtalet senare!
(OBS! Världens största dalahäst finns nu i Avesta!)
Eller &, se min sida om Dalahästen!
(Räcker inte storleken på bilden, kan jag skicka en större/mail!)
OBS! Det är punkten efter siffran som markerar platsen…
1. Mormors hus
2. Min kusins sommarstuga
3. Bryggan vid svart ån
4. Vår ”egen” lilla runda holme "Skogsholmen"
5. Stockholms kolonin
6. Husby kolonin?
7. Västerby station
8. Lanthandeln
9. Wassbergs Anna
10. Kaninfarmaren
11. Sågen badet
12. Österby festplats
13. Hemliga klubbhuset (Sune & Barbro Lindströms skjul)
14. Badet nedanför kusinens stuga
15. Självlysande eldbaggar efter järnvägen
16. Järnvägen gick på kanten av Lången och Bysjön
17. Här i trevägsskälet reste vi midsommarstången de sista åren…
18. Mormorsgården Back (Se KARTA)
19. Åke "fixare"... (Där skolan låg, som mor och systrarna gick i)
1965 tog jag förmodligen denna bilden på min kompis i Långshyttan...
Photo © Staffan Rahm
Förmodligen sista gången jag såg tåget (nr 6) i rörelse i Långshyttan, och det var ca 1965 då jag och Tjali var dit... om det nu var med våra tvåhjuliga fordon!?
Se, läs mer om TÅG & Ångmaskiner m m... KLICKA HÄR...
Anm: Beträffande byns namn Västerby eller Västerbyn...?
120304 Skrev Gunnar i min gästbok, heter det Västerby eller Västerbyn?
Så idag 120305 bestämde jag mig att ta reda på det...
Ja det har ju varit väldigt luddigt för mig m fl tills nu ang Västerbyn, för nu idag har jag löst det hoppas jag!
När vi var små på 40 talet till ca slutet av 70 talet, så for vi alltid upp till ”Västerbyn” och bodde där hela somrarna till ca 1961 då jag började jobba… men fortsatte många år till att fira midsommarafton där i Västerbyn…
Går man in på ”Google Maps” så får jag upp tre namn där det står ”Västerbyn”!? Men skriver jag in ”Västerby” kommer det bara upp ett? Så skall man ta uteslutningsmetoden är Västerbyn den rätta…
Men det som krånglar till det hela är att jag tidigare skrev ”Västerbyn” på min hemsida, men sen fick jag ett mail med en tillrättavisning att det heter inte Västerbyn, det heter VÄSTERBY!
Sen om man går in på min hemsida, ”Nostalgi sidorna”, ”Dalom” så har jag lagt in en gammal tidtabell för den gamla järnvägen som gick där tom 1964, och på den står det Västerby!
Men om man nu slår in en bekant till mig som bor där i ”Västerbyn” i ENIRO, så står det på eniro Västerbyn xxx!?
Det finns även en Västerby NV ovan Hedemora, (plus massor andra Västerby runt Sverige) så för att veta att t ex posten kommer till rätt Västerby, skriver man förstås postnumret 77071 STJÄRNSUND, och om man inte vet postnumret: Västerby, Stjärnsund…
(PS. Words rättstavning vill inte gå med på Västerbyn, bara Västerby?)
Nu i e m kollade jag igen, och fick nu upp en turlista för ”Stjärnsund – Långshyttan – Hedemora” som gäller till 13:e juni 2009! Där står det tydligt Västerbyn… http://roxproductions.se/akihop/images/Busstider_Hedemora-Stjarnsund.pdf
Så med andra ord, jag vet nu säkert till 100% att det heter ”VÄSTERBYN”! Men som sagt, mycket luddigt är det… och varför så många stavningar!? Nu fick jag dessutom höra av min äldre bror att det hette Wästerbyn (med W) från början, och jag såg sen på nätet http://www.stjarnsund.com/husforhorslangder-p-thorby/Husf%201820%20-%201830.PDF att det hette i alla fall Wästerbyn till 1830… att det stämmer... :)
Så det heter alltså VÄSTERBYN… hmm… mycket om lite… men en trevlig by är det…
Om någon tror sig veta annat, KONTAKTA MIG GÄRNA HÄR! :)
OBS! Allt på denna hemsida uppdateras både sakligt och textmässigt vartefter jag hinner, och finner fel m m…
PS. Glöm inte att skriva/kommentera m m i min GÄSTBOK!
Se, läs mer om TÅG & Ångmaskiner m m... KLICKA HÄR...
Åter Annat Div...
Eller åter "Nostalgisidor"!