Min gamle vän Gunnar och jag var till Tyresö Slott för att plåta och se den sköna naturen där… och det var ju fars dag, så då gör man vad far gillar bäst, typ detta- fotografera!
Vädret var ju kanon för foto, men det var disigt, och ibland småduggande… så det blev ändå inga bra foton av någon anledning... men vadå, det är ju bara skönt att komma ut i naturen som sagt, å det var ju relativt varmt i luften!
Men inte så varmt så man vill bada... å ingen fisk såg man...
Plötsligt ser vi på ett gärde nedanför slottet ett gäng får som springer omkring i samlad trupp! Sen såg vi även en hund, och några till, samt två tjejer… som antagligen tränar sina fårhundar… Vi kollade ett tag, sen gick vi vidare efter kanten till det lilla besynnerliga huset i horisonten…
Får hunden ligga där…
Det fanns en gång ett träd här vid huset...
Det tevliga lilla huset Åliden, är byggd ca 1920 åt en skogsvaktarefamilj som hette Willix! Dåvarande ägaren av Tyresö slott, markis Lagergrens hade en förebild till huset, typ fransk bondby på 1700 talet! Så därför byggdes detta lilla romantiska hus på Tyresö…
Det valmade taket var ursprungligen beklätt med vass!
Skön färg, men det ser ut som den varit blå från början…?
Vadå sköna färger!
Jag gillar den här färggranna alg effekten på trä, men knappast ägaren…
Gunnar i plåtaretagen... Något fixad bild av mig som synes…
Jag tycker de borde rappa på med en ny rappning, innan huset rappar samman!
Efter vi kollat in de gamla fruktträden vid huset, började vi dra oss mot bilen… Jag tog en smal alléväg som var kantade med enar, eller var det sypress!?
Taknocksflygeln verkar också behöva rappas, om man nu skall bry sig…
Mer fruktträd…
Eftersom Gunnar hade en sån där fantastisk GPS i bilen, så var det bara att knappa in ny destination, Tyresö nationalpark! Trodde vi… Parken var inte svår att hitta, men den adress vi sökte ville inte GPS-en ta!??? Hmm…
Skön dimma att plåta i… men vi tog ändå en matpaus… halv tekaka med köttbullar och rödbetssallad... å kaffe förstås...
Korparna visar vägen…
Vid den fina analoga orienteringstavlan fanns det ”fina naturfynd”…?
Gissa vilken bil!? Natur nedskräpar svin!!! Akta så jag inte kollar upp chassinumret och ringer farbror polisen!
Äntligen framme, och skymningen är inte långt ifrån… men va gör det…
Ääää... vi kollar in Åvan ån i stället...
Å här är nedan ån…
Lite trolskt var det…
Jag gillar den här gamla sköna gröna mossan på stenarna…
Brusa högre lilla å… (Klicka på grön text, och lyssna gärna på B J:son Lindh)
Och där efter allt sus och brus, susade vi hemåt… tack Gunnar för en fin e m…