Jag- en jägare...
Denna sida är nu öppnad fr o m 080323 -
Photo 2011 © Staffan Rahm
Ja- en gång i tiden var jag jägare! (70-90 talet)
Eftersom jag alltid varit djurvän, har jag kategoriskt sagt nej till min bäste väns årliga lockande och inbjudningar till älgjakt! Efter ca 4-5 års lockande på olika vis, sa han vid något tillfälle, att det är en sån skön natur där, och stillheten i skogen osv. Jag föll för den sköna naturen, och tänkte ”två flugor i en smäll”! Jag får uppleva naturen och plåta den, samtidigt får jag se om Älgjakten verkligen är plågeri som alla påstår som inte varit med på jakt!?
Sagt och gjort, jag for upp till min vän i Karlstad. Sen vidare till Knappåsen, och jaktstugan. Tidigt nästa dag drog vi till mötet, sen ut på pass med min vän, men då bara skjutklar med min kamera! Det var som han sa, en fantastisk upplevelse och blandning av natur, dofter och spänningen som jag inte tänkt på förren jag stod där! Jag glömmer aldrig första gången jag såg den stolta skogens konung! Sen small det, och den stöp direkt… Mitt hjärta hade rusat upp i ett enormt varv redan innan skottet, så jag trodde Älgen stannade för att den undrade vad det var för bankande i skogen!? Men så va de int! Men sen dunkade det ännu värre när vi rusade fram till det mäktiga vackra djuret, men när vi kom fram var allt dödstyst, utom den sista sucken…
Jag kom då att tänka på de lyckliga djuren i våra skogar, som kommer lunkande en dag och plötsligt säger det pang, och allt blir svart! Livet tog slut! Nu är ju jag ingen vegetarian, men jag kom att tänka på de stackars inhägnade djuren hos den glade bonden, vad har dom för liv!? De springer inte fritt i skogen precis? Å livet tar inte plötsligt slut! De fraktas i trånga lastbilar, matas in i trånga kanaler med extra hjälp att gå fram mot en säker död! Ja ja, nu vill jag inte verka vara typ moral predikare precis! Men, en tankeställare fick jag i skogen… Jag tyckte plötsligt inte att det var plågeri, jämfört med de andra alternativen vi har för att få kött i våra frysar… Hur som, jag fortsatte att åka upp till min gamle vän i Värmland, och inte bara för jaktens skull.
Efter några år, ville det övriga i jaktlaget, att jag inte var med, om jag inte hade någon bössa med mig!? Hmm… Men eftersom jag nu tycker om att vara med i skogen m m, var det bara att skaffa sig en bössa och jaktlicens om jag ville fortsätta upplevelserna! Bara det var ju inte helt lätt att få en licens! Alla kan ju inte heller bli bra jägare! För vilka vill, eller kan sitta i en hel dag på pass och bara lyssna till tystnaden utan att röra sig i timmar å frysa!? Det kan både regna och snöa en hel dag! Vem vill gå upp från den varma sängen och kudden mitt i natten, gäspande sätta sig i en bil och färdas x antal mil, prata med resterande jaktlag, köra vidare, skiljas, och sen ensam treva sig tyst och sakta fram i mörkret på en knagglig stig, sen genom snår och träd, kvistar, spindlar m m, tills du i bästa fall hittar ditt pass innan ljuset och älgarna vaknar! Jo, jag tyckte om det, men kanske inte för att döda! Jag hann med många år, tills min gamle käre vän Bengt plötsligt dog aug 2005… och där dog även min tid som jägare…
Lite fakta ang mitt gevär m m...
Jag hade har (i säkert inlåst förvar, ej hemma) en Huskvarna älgstudsare 9,3x57 "Carl Gustav" utan kikare bara för att ge djuren en chans...
Ammunitionen var dyr minns jag, och det blev en ordentlig knuff på axeln av en kalliber 9,3 som jag har! En Drilling som min vän hade var det aldrig tal om... men han jagade mycket mer än jag gjorde förstås, eftersom han bodde i Karlstad...
Våra jaktmarker var i Värmland, och i första hand Hammarö och Knappåsen där vi idkade pyrschjakt, samt Ekshärad där vi var med i ett större jaktlag på ca 45 personer på den tiden... och man var alltid med och styckade m m...
PS. Jag har många analoga bilder från den tiden, både jakt och slakt och styckning...
Andra gemensamma nöjen...
Amatörgeologi & guldvaskning m m...
En bild till minna av min käre vän Bengt
Photo 1981 © Staffan Rahm
Till minne av Bengt...
Min gamle käre vän Bengt dog alldeles för tidigt, aug 2005, och har nu intagit de sälla jaktmarkerna... och lämnade därav sambo & två barn.
Vi vaskade guld, knackade sten, jagade Älg, plus tusen andra otaliga naturupplevelser m m...
Som minne av min gamle vän från 1968, då vi då träffades för första gången, vill jag här lägga in som minne ett musikstycke ”Finale” ett klassiskt musikstycke som Bengt fick mig att älska.
Tchaikovsky, 1812 Overture!
Men tyvärr, den bästa 1812 hittade jag inte på nätet, och den gjordes av Londons Symfoniorkester… Men jag har fortfarande kvar min LP skiva som jag fick av Bengt...
Åter mina gamla/nya intressen?